Har börjat ...

Har börjat tänka på dig mer och mer för varje dag.
Det skär i mitt hjärta och det rinner sakta en tår
ner för min kind.
Varför du och ingen annan?
Saknaden av dig blir större och större för varje dag som går.
Den har gjort ett stort hål i mig.
Förstod inte riktigt när pappa rinde till mig och berättade
det hemska nyheten. Det gick inte helt in men
när vi satt där i kyrkan och såg kistan med alla
vackra blommor på så slog det mig att jag kommer
aldrig mer få träffa dig.
Du, den underbara människa som alltid
var glad och piggade upp stämningen kommer
aldrig mer vara där och vara glad. Inte så man
ser dig men jag vet att du sitter där uppe bland
molnen och tittar ner på oss som är kvar här nere
och saknar dig.


Jag vill ha tillbaka dig nu.

Kenth, jag saknar dig så otroligt mycket!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0