Begravning och Matchen med stort M
Begravningar är alltid jobbiga. Det är så tungt att se alla människor som är så ledsna. Och tanken på att man aldrig kommer få träffa den där speciella människan igen gör att det är ännu jobbigare. Igår så var jag på dubbelbegravning. Daniels farmor och farfar. Göta och Helmer.
Trodde inte att det skulle vara så jobbigt som det var. Det var rent utsagt hemskt! Redan innan, när vi stod utanför kände jag att det skulle sluta dåligt. Gråten var i halsen och i ögonvrån. När vi gick in och satte oss, på raden näst längst fram så gick det bra. Men så fort orgeln började spela så kom samma känsla fram i magen och jag fick sitta och blunda och tänka på annat. Den andra psalmen var Tryggare Kan Ingen Vara, samma som vi sjöng på Elsas dop. Det hjälpte mig och jag satt och tänkte på henne och smålog för mig själv. Resten gick ganska bra, tills jag insåg att sista psalmen var Härlig Är Jorden. Jag begravde ansiktet i händerna och gråten bara välde ut ur mig. Alla känslor från Kenth´s begravning kom tillbaka och tanken på att jag stod i farmors vardagsrum, varje dag och sjöng den låten bara för att farmor tycker den är så himla fin fick mig att känna mig så hjälplös. Under hela begravning kände jag att jag måste vara stark för Daniels skull, det var ju ända hans farmor och farfar och inte mina, gick nu i krasch och det var jag som grät och kämpade för att få tillbaka andan.
Det var väldigt skönt när allt var över. När vi stod utanför och kände att vi tagit farväl från dom och att dom kommer få det bra där uppe. Då kändes allt mycket bättre.
Efter vi fikat och pratat glada minnen om Göta och Helmer så tog jag, Emil, Carro och Jonnie Daniels bil och for mot Umeå. Jag hade brottom till match med stor M och Carro skulle börja jobba kl. 6. Vi for vid 3. När vi kommer fram till Jävre så inser vi att det är jätte lång kö och att lastbilen som låg i diket redan när vi for upp fortfarande låg kvar började vi inse att det inte bådar gott. Lastbilen hade dom precis börjat bäerga och det skulle minst ta en timme till. Vi besluta att vi inte hade tid och skulle köra en inlandsväg. Tyvärr så hittade vi inte i den mörka skogen men efter ett bra tag kom vi på rätt väg. Fantastiskt nog så hann jag till matchen i tid. Allt gick så himla bra. Uppvärmningen var inte en av dom bästa, men rätt okej.
Line-up!
Vi pratar om att gå in och göra ett grymt första byte och det gör vi verkligen. Vi gör 1-0 mot Ersboda, vars tränare påstått att vi är sämsta laget i Div.1 och vi inte alls hör dit. Bl.a så skrev han i matchprogrammet att "Skärgårdsskutan är satt i gungning och förhoppningsvis så skjuter vi Holmsund ett steg närmare 2:an ikväll!! "
Tyvär kan jag inte beskriva matchen för då skulle de vara flera sidor långt men jag kan säga att VI VANN! 7-4 efter slutsignal och Ersboda hade förlorat mot seriens sämsta lag. HAH!
Faan va skönt! Den glädjen vi kände igår efter matchen kan nog beskrivas som en VM-final. Jag har aldrig känt att en seger i en seriematch varit så betydelse full och så otroligt skön!
Faan vad jag älskar er brudar!
Nu ska jag gå och sova. Träning med p-01/02 och dömning på G imorrn.
God Natt!
Kommentarer
Trackback
